Archive for the ‘Olas tips’ Category

Nytt på den lättlästa hyllan

september 22, 2015

Utvandrarna LättLästEn ny sändning med spännande, intressanta och roliga LättLästa böcker har precis kommit till biblioteket. Först och främst så finns nu äntligen Vilhelm Mobergs Utvandrarna omarbetad till lättläst svenska. Historien om Karl Oskar och Kristina som emigrerar till ett annat land för att nöden är svår känner vi till och är lika aktuell som någonsin förr och nu kan ännu fler ta del av den.

Sara Wadell berättar i Den sista fyrvaktaren om Gun och Julius. Gun är en frånskild äventyrerska som en dag paddlar i land på ön där enstöringen Julius är fyrvaktare. Vad kommer att hända?

En annan av böckerna heter Axel var idiot av Mats Ahlsén. Han berättar om släktingen Axel som föds i början av 1900-talet med en intellektuell funktionsnedsättning. Axel växer upp och lever på olika samhällsinstitutioner och hans liv blir en spegling av hur synen på funktionsnedsatta människor har förändrats, från ett liv i förvaring och förnedring till en humanare vård. Det är en mycket gripande bok om ett människoöde och samtidigt en berättelse om en del av Sveriges historia som inte är så smickrande.

Det var tre av böckerna, men det har kommit ännu fler, bland annat den spännande fortsättningen på ungdomsboken Kickboxaren och en biografi om Albert Einstein.

 

Magasinet rekommenderar Västgötalagret

september 4, 2015

VästgötalagretI väntan på att bokhösten ska dra igång på allvar har jag varit nere i magasinet och rotat. Hittade den här: Västgötalagret av Stig Claesson, en gammal favorit, även känd som Slas. Västgötalagret utspelas på 1930-talet bland Söders arbetarklass. I ett av fattigvårdens barnrikehus bor familjen Andersson. Pappa J.F. Andersson är astmasjuk och har legat till sängs i sex år.

En vårdag 1938 kliver han upp. Världen rustar för krig och det kommer att gå åt strumpor. I hans gamla hembygd ute på landet sitter hans släktingar och stickar och syr. J.F. Andersson öppnar butiken Västgötalagret som ska sälja deras kläder för en billig peng. Den självbiografiska bakgrunden är alltid tydlig när man läser Stig Claesson och jag läser boken som ett porträtt av författarens far och hans egen bakgrund. Samtidigt är boken en skarp uppgörelse med nazismen som fanns även i Sverige, också i författarens egna kvarter.

Västgötalagret kom 1965 och borde enligt min mening räknas till den svenska arbetarlitteraturens klassiker. Och allt som gör Stig Claessons böcker värda att läsa finns med: humorn och värmen, vreden och de dräpande formuleringarna. Tyvärr känns delar av boken inte så historiska som de borde göra, utan sorgligt aktuella även idag. Västgötalagret är både ett tidsdokument från gårdagen och en roman som fortfarande lever i allra högsta grad. ­

Serenader två

april 29, 2015

Serenader tvåSerenader två heter Peter Kihlgårds nya bok, en uppföljare till den första Serenader som kom för drygt tjugofem år sedan. Boken består av korta stycken, noveller, infall, små roliga historier med misslyckade poänger, allt i en brokig blandning av stilar, från buskis till allvar. Kihlgård har inte för intet kallats för berättandets trollkarl och i boken visar han hur man kan berätta till synes banala historier och göra dem mångbottnade. Man kan nog se boken som en praktisk övningsbok i konsten att berätta en historia och det kanske låter tråkigt, men det är det inte. Här finns mycket att tänka på och läsa flera gånger.

Ett märkligt möte sker i bokens första berättelse. En författare vid namn Peter Kihlgård sitter för sig själv på en restaurang när en kvinna slår sig ner mittemot. Snart berättar hon om sin vän, en författare vid namn Peter Kihlgård som lever ett utsvävande och spännande liv, långt ifrån det liv som Peter Kihlgård som sitter mittemot gör. Driver hon med honom, eller vad? Har han en dubbelgångare? De skiljs åt, utan att någon av dem försöker syna bluffen.

I en annan berättelse möter vi en författare som barn. Föräldrar och vänner har fest och barnet deltar som en spion och betraktar de vuxnas sociala spel och vad historieberättandet fyller för funktion runt middagsbordet.

I boken finns en del som är lättglömt, men också flera berättelser som stannar kvar i minnet.

 

Förtvivlade människor

december 29, 2014

Förtvivlade människor

Har du läst och tyckt om Stoner av John Williams, en av årets mest hajpade och omtalade böcker? I så fall är den här boken till dig: Förtvivlade människor av Paula Fox. Den gavs för första gången ut i början av 1970-talet, men varken den eller Paula Fox andra böcker fick något större genomslag och föll i glömska. Samma öde som drabbade Stoner alltså.

Men så på 1990-talet lanserade några yngre författarkollegor, däribland Jonathan Franzen, en kampanj för att väcka intresset för hennes böcker. Och det gick så bra att romanen Förtvivlade människor nu sent omsider även finns i svensk översättning.

Det är en tät roman på knappt 200 sidor om paret Sophie och Otto Bentwood som lever ett välbärgat medelklassliv i Brooklyn i slutet av 1960-talet, med cocktailbjudningar och Goethes samlade verk i bokhyllan. Men New York är en orolig stad vid den här tiden och den yttre världen med en ökande kriminalitet håller på att ta sig in i deras ombonade, trygga hus. När Sophie blir biten av en hemlös katt och börjar oroa sig för rabies blir det närmast en symbol för hur sjukdomen äter sig in i deras liv och skakar det i grunden. Kan allt de har falla samman? Otto och Sophie är något för gamla för att vara en del av sextiotalets frigörelse, men inte tillräckligt gamla för att vara helt nöjda med sitt bekväma och stillastående liv.

Om meningslösheten och liknöjdheten i ett tryggt medelklassliv har många skrivit förut, alltför många kanske, och behöver man egentligen läsa en bok till på samma tema? Ja, man behöver i alla fall läsa Paula Fox roman, för den är inget mindre än ett litet mästerverk. Likt Stoner är den skriven på ett underbart klart och exakt språk. En av 2014 års höjdpunkter, helt klart. Och man undrar ju hur många fler bortglömda mästerverk det finns att upptäcka där ute.

Utan personligt ansvar

november 21, 2014

Utan personligt ansvarDu har kanske hört att Ester Nilsson är tillbaka? Några år efter att den olyckliga förälskelsen i Hugo Rask i romanen Egenmäktigt förfarande har lagt sig återkommer hon nu i Utan personligt ansvar, alltså Lena Anderssons nya roman. Lärde hon sig något av affären med Hugo? Nej, det kan man väl inte påstå. I Utan personligt ansvar blir poeten och den intellektuelle filosofen Ester förälskad i skådespelaren Olof Sten. Dessvärre är han gift och har inga planer på att lämna sin fru.

Men är man bara tillräckligt ihärdig kanske man kan få honom på andra tankar, resonerar Ester och analyserar varje sms, varje ord, varje frånvaro av ord från Olof i detalj och liksom i förra romanen lyckas hon inte synka sitt förnuft med sina känslor. Eller kanske snarare, hon anpassar sitt förnuft efter sina känslor för Olof. För vad betyder det egentligen när Olof säger en sak och gör en annan? Varför fortsätter han att vilja träffa henne? Lena Andersson skriver skarpt och med underfundig ironi om kärlekens villkor och analyserar i romanens form älskarinnans och den otrogne mannens roller.

Utan personligt ansvar är i mina ögon till och med snäppet bättre än Egenmäktigt förfarande, men jag vill inte möta Ester Nilsson i en roman till. Den här gången hoppas jag att hon lär sig att hålla sig borta från de självupptagna, självgoda och självömkande männen.

 

Norrut åker man för att dö

november 17, 2014

Norrut åker man för att döIda Lindes roman Norrut åker man för att dö utspelas i Västerbotten och börjar med att en ung kvinnlig polis, Sara, står och väntar på att hennes kollega ska hämta upp henne för att de ska åka till jobbet. Men i stället kommer en ung man körandes, Benjamin. Han stannar framför Sara, följer med henne in i huset och när Saras kollega kommer gömmer de sig i garderoben och därefter följer Sara med Benjamin ut på de norrländska vägarna. De stannar på en bensinmack och helt oprovocerat skjuter Benjamin ihjäl två människor. De fortsätter och ytterligare ett oprovocerat mord begås.

Romanen inleds alltså som en hårdkokt thriller. Ida Linde skriver väldigt filmiskt och första kapitlet läser man med andan i halsen. Men i stället för att skriva en traditionell thriller byter Ida Linde inriktning och i de följande kapitlen får man i stället läsa om de människor som på olika sätt har drabbats av de här dåden och som sedan får leva med konsekvenserna, och även vad som har lett fram till att det här kunde hända. Det kan vara en bror till en av de mördade som måste åka hem till begravningen, eller systern till mördaren Benjamin som berättar om deras barndom i ett litet hus i de norrländska skogarna.

Genom deras berättelser växer så romanen till att bli något större. Bygderoman låter egentligen helt fel, men en roman om Norrland kan man kanske säga att det till stor del är. Det handlar om exploatering av skogen och om unga människor som måste lämna sin hembygd för att det inte finns jobb och så vidare.

Och sedan är det ju det här med Bruce Springsteen. Norrut åker man för att dö är också en fri tolkning av Springsteens album Nebraska. Här och var dyker textcitat upp, insmugna i romanen och den som tycker att sådant är roligt kan ha stor glädje av att jämföra romanen med skivan. Eller kanske läsa den med skivan som soundtrack.

Twist

oktober 30, 2014

TwistDet är mycket Klas Östergren i höst. Hans nya roman Twist är en av höjdpunkterna i min läsning i år. Romanen inleds med att bokens berättare, en författare, berättar om en minnesstund för en avliden kvinna som han har varit på. En kvinna med många namn, Ami, eller Annie, eller kanske Anne-Marie. Namnet varierar beroende på vem som talar om henne.

Men man kan också säga att romanens historia börjar en sommardag på 1960-talet i Stockholms skärgård. Berättaren, som då är i 15-årsåldern, är ute med sin lilla båt och fiskar. På en av öarna i skärgården bor en man med tvivelaktigt rykte, en svenskamerikan som kallas Miljonären. Berättaren åker nyfiket och ganska närgånget förbi. Miljonären har besök av en affärspartner och hans dotter. Dottern heter Ami, är lika gammal som berättaren och följer med ut och fiskar och det tar inte många sekunder för berättaren att falla för henne. De får en kort tid av fumlig tonårsförälskelse tillsammans.

Men! Det kommer ju alltid ett men i sådana här historier. Samma kväll som berättaren ska förklara Ami sin kärlek efter biobesöket säger hon att hon och hennes pappa ska flytta till Tyskland eftersom pappans affärer i Stockholm inte har gått så bra den sista tiden. Så kan det gå och livet rullar på.

Tjugo år senare, slutet av 1980-talet, berättaren sitter i Kungsträdgården, vänder sig om och där står Ami. Deras avbrutna kärleksrelation återupptas och de får en tid tillsammans, en tid som innefattar en del ganska mystiska äventyr. Och inte heller den här gången varar det för evigt.

Den här kärlekshistorien med komplikationer är en del av romanen. Men det finns fler och alla hör ihop. För man kan faktiskt också säga att romanen börjar med att berättaren checkar in på ett hotell i Karlskrona i början av 2010-talet. Han är där för att forska om en teaterman från 1700-talet, Johan Peter Lewenhagen, för övrigt en verklig historisk person, som berättaren tror sig vara släkt med. Berättaren har ett par gamla bekanta i Karlskrona och åker dit för att hälsa på. Hos dem träffar han en ryss, som kallas Jeff, och som tillsammans med berättarens gamla kompis jobbar med gasledningarna som ska gå genom Östersjön.

Berättaren förstår snart att Jeff befinner sig i gränslandet mellan laglig och olaglig verksamhet. Dessutom vill inte Jeff lämna honom ifred. Jeff vill ha någonting av berättaren och det visar sig att de har haft en gemensam bekant. Ami. Eller Annie, som Jeff kallar henne. Och sakta men obönhörligt dras berättaren in i en för honom svåröverskådlig historia, som alltså går femtio år tillbaka i tiden. Det är en historia med mutor, stora pengar, och spionverksamhet mellan öst och väst under det kalla kriget. Historien involverar Ami och hennes pappa, som fortfarande lever och det är honom Jeff vill ha tag i med hjälp av berättaren.

Om jag nu har fått den här romanen att låta rörig och krånglig så är det mitt fel och inte Klas Östergrens. Han är inte en svårläst författare, men man måste vara vaken och uppmärksam när man läser honom. Här sker inget av en slump. Varje detalj i romanen finns där av en anledning. Twist är en gripande kärleksroman, eller en spännande spionroman om man så vill, eller en roman om Sverige de senaste 50 åren, eller allt det här på samma gång. Som alltid är det väldigt underhållande att läsa Klas Östergren.

Och natten viskade Annabel Lee

september 11, 2014

Och natten viskade Annabel LeeEfter sex år är Sveriges mest mytomspunne poet Bruno K. Öijer tillbaka med en ny diktsamling, Och natten viskade Annabel Lee. Det gör gott att läsa honom. Med ursinne och vemod skriver han om människans rovdrift av naturen, om tiden som har gått, om livet och döden och ofta är det svindlande vackert. Men här finns även känslor av lycka (jo, faktiskt), som i en hyllningsdikt till fantasin som motmedel mot ett trångt liv.

Öijer skriver numera så enkelt som det är möjligt, utan skiljetecken och med ett språk som ibland balanserar farligt nära det banala. Viljan till kommunikation med läsaren är uppenbar. Flera dikter har tydligt självbiografiska inslag och mest gripande är nog dikten om hans pappa, som gick ut en nyårsnatt vid 34 års ålder och aldrig kom tillbaka. Här finns också rena hyllningsdikter till förebilder och historiska personer som Öijer har hämtat inspiration från. Först studsar jag till när en dikt handlar om Jesus och en om Robert F. Kennedy, men å andra sidan varför inte?

I den långa närmast novelliknande avslutningsdikten ”Alla var där” samlas flera författare, alla döda sedan länge, på en bar i Paris, dricker och diskuterar och jag börjar spontant tänka på Woody Allens film Midnatt i Paris, vilket knappast kan vara avsiktligt men associationen i sig är ändå ganska rolig. När Öijer är som bäst uppstår rent hypnotiska effekter.

Med boken följer naturligtvis en uppläsningsturné och om han läser någonstans nära dig så ska du givetvis inte missa det.  Poesi är fortfarande det bästa medlet för att nå en annans hjärta och Öijers poesi är en besvärjelse mot det kommande höstmörkret.

Plötsligt knackar det på dörren

augusti 20, 2014

Plötsligt knackar det på dörrenI Etgar Kerets noveller kan allting hända. Samlingen Plötsligt knackar det på dörren som kom i våras innehåller absurda och skruvade berättelser där man hela tiden blir överraskad. Eller vad sägs om historien där en kvinna hittar ett blixtlås under hakan på sin man. Hon provar att dra i blixtlåset och vad hittar hon om inte… en ny man! Jürgen, en tysk med bockskägg. Hmm… spännande, tänker hon… Och ja, det är spännande även för läsaren att få alla föreställningar om vad som kan hända i en berättelse ställda upp och ner.

Etgar Keret är israel, men konflikterna i Mellanöstern är inte vad han skriver om i första hand. I stället är det vardagslivets absurditeter, visserligen uppförstorade gånger hundra, men som ändå kan kännas igen av många. Men det är inte bara roligt. Det absurda kan också peka på människors tragiska belägenhet i en kaotisk värld. Alla trettioåtta berättelser i boken är väl inte lika läsvärda, men de bästa öppnar läsarens ögon för berättandets möjligheter.

Stoner

juli 4, 2014

StonerEn av vårens mest hajpade böcker är Stoner av John Williams. Boken kom redan 1965, men föll snabbt i glömska. Nästan femtio år senare började det talas om den igen. Utan att den ens har blivit filmad. I Holland har den av någon anledning blivit en bestseller och i våras kom den för första gången på svenska. Vad handlar då den här succéromanen om?

William Stoner föds i slutet av 1800-talet i en fattig lantbrukarfamilj på den amerikanska landsbygden. Han får chansen att studera jordbruk på universitetet för att så småningom ta över efter föräldrarna, men under en litteraturlektion drabbas han av något oväntat. Vad? Litteraturen förstås. Orden går som en elektrisk stöt in i William Stoners kropp och han byter jordbruket mot litteraturstudier för att så småningom bli en oansenlig lärare i litteraturvetenskap på universitetet.

Han gifter sig också, med Edith. Äktenskapet blir en katastrof. De får en dotter, men hon flyr så småningom efter att Edith under flera år har spelat ut far och dotter mot varandra. Till slut får Stoner cancer och dör. Låter det eländigt och trist? Det är ganska eländigt. Men trist är romanen inte. Porträttet av William Stoner är ofta gripande i all sin mänsklighet och John Williams skriver underbart klart och starkt.

John Williams menade själv att karaktären Stoner var lycklig, trots allt denne fick stå ut med både privat och yrkesmässigt. Kanske är svaret på frågan varför boken har återuppstått från de döda så enkelt som att en roman som i grunden handlar om kärleken till litteraturen har väckt något hos många läsare. Men lever romanen upp till hajpen? Jodå, den är riktigt bra, men man kan ha invändningar. För egen del har jag svårt att köpa porträtten av Edith och Stoners kollega Lomax. Båda är alldeles för utstuderat elaka för att bli riktigt levande hos mig. Men det är en invändning i marginalen. Läs Stoner ändå och låt dig drabbas!


%d bloggare gillar detta: