Sommaren utan regn

by

 

sommaren-utan-regnKonstigt väder lockar fram konstiga beteenden” står det på baksidan av Maggie O’Farrells sjätte roman Sommaren utan regn.

Det är en familjeroman, men tre vuxna barn och två föräldrar i handlingens mitt.

Året är 1976 och det har inte regnat på flera månader i England. Det har medfört vattenrestriktioner. Gretta Riordan är en lite till åren kommen hemmafru, och alltså modern i familjen. När boken inleds står hon och  bakar bröd, trots hettan. Det är samma bröd som hon bakat tre gånger i veckan i 30 år. Hennes man, Robert, nyligen pensionerad, tar fram smör och sylt till henne. Som han alltid gör. Sen går han ut för att köpa tidningen. Som han alltid gör. Det är bara det att han inte kommer tillbaka – han försvinner.

Gretta ringer sina två äldsta barn. Det är en väldigt osannolik och mycket ovanlig handling för deras pappa att försvinna på det här sättet, så sökandet drar igång direkt. Under sökandets gång hittar man familjehemligheter, misslyckanden och missförstånd. Men syskon samlas för att försöka ta reda på vart deras pappa tagit vägen.

Berättarperspektivet växlar mellan mamman och de tre vuxna barnen, och på så sätt får man tillbakablickar från när Gretta och Robert träffades, hur Gretta har kämpat med barnuppfostran och hur de tre barnen upplevt sin uppväxt i familjen.

Vi får också inblick i hur de lever idag.
Monica bor på landet med sin man som är antikexpert.
10 månader yngre Michael Francis, har ett tråkigt jobb och ett krisande äktenskap.
Och så 10 år yngre Aoife, minstingen, sladdisen, som flytt från sin familj och har ett nytt liv i USA.
Deras relationer till varandra är inte lätta att handskas med, det finns så många missförstånd och gamla oförrätter som ligger där och pyser.

Och så denna hetta! Berättelsen lyckas fånga den där känslan av hetta, hur det känns när det varit varmt väldigt länge. Ungefär som vi har det nu sommaren 2014!

Det är en intensiv och mycket välskriven roman. Spänningen byggs upp kapitel för kapitel, man sugs in i berättelsen som spelas upp som en film framför ögonen. Det är ingen deckare, utan en roman. Men den innehåller samtidigt en gåta och många familjehemligheter måste avslöjas innan gåtan får sin lösning.

Det är en väldigt bra bok, tycker jag. Man kan beskriva den som att man i början av berättelsen får små gluggar att se in igenom till familjens liv och vart efter berättelsen fortskrider så är man inne i huset hos dem och lyssnar till familjen Riordan. Och mot slutet har man fått bilden av hur det hänger ihop. Nästan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: