Agaat av Marlene van Niekerk

by

För alla litteraturälskare vill jag presentera en av vårens höjdpunkter, boken Agaat skriven av den sydafrikanska författaren Marlene van Niekerk. Författaren är född 1954 i Sydafrika, uppvuxen på en gård i Västra Kap-provinsen. Hon är professor i afrikaans och holländsk litteratur vid universitetet i Stellenbosch, Sydafrika.
Agaat är hennes andra roman.

Agaat är namnet på en halvädelsten, läser man i boken, och ”man ser bara att den är värdefull om man polerar den på rätt sätt”. Agaat heter också den färgade flicka som är en av huvudpersonerna i berättelsen. När hon är fem år gammal tas hon omhand av berättelsens andra huvudperson, den då 22-åriga vita lantbrukarhustrun Milla de Wet. Milla och hennes frustrerade machoman har inte fått några barn trots fem års äktenskap. De bor på Millas föräldragård, som hon fått av sin mor när hon gifte sig. Agaat blir som en dotter, till att börja med, som poleras efter Millas vilja. Hon blir Millas skapelse. Men så föds trots allt en son och då degraderas Agaat till barnflicka och tjänare och får flytta ut ur huset. Hon är då 12 år gammal. Men hennes sätt att hämnas är påhittiga och sofistikerade.

Bokens nu är år 1996, två år efter att apartheid har avskaffats. Milla är då omkring 70 år gammal, och bunden till sin säng där hon ligger sjuk i ALS. Det enda sätt hon kan meddela sig på är genom blinkningar och ögonrörelser. Den som sköter henne är Agaat. Andra omkring henne tror inte att Milla förstår eller är medveten där hon ligger förlamad, men Agaat vet att hon är helt klar i huvudet. Utifrån sett är hon ett paket, men inuti är hon fullt medveten och registrerar allt. Den komplicerade relationen mellan dessa båda kvinnor är central i berättelsen. Det sker alltså en fullständig maktförskjutning i berättelsen, i och med att Milla på grund av sin sjukdom blir helt beroenden av Agaat.

Det är till stor del Milla som är berättare. Det är hennes tankar och hennes synvinkel från sjuksängen som hon berättar om. Hon återger också händelser bakåt i tiden, från att hon gifte sig 1946 och framåt. Berättelsen skiftar karaktär, ibland är det nutid- det som sker i rummet, det som sker mellan Agaat och Milla, Millas tankar och önskningar som hon försöker förmedla. Vissa partier i boken består av Millas dagböcker som Agaat läser ur för henne. Om Milla vill att hon ska läsa ur dem, eller om det är en slags hämnd från Agaats sida är inte uttalat.
Agaat är en lika levande karaktär, med sina kommentarer och tankegångar, sin yttersta vilja att förstå Milla och tillmötesgå hennes önskningar.
Gården de lever på är central, det är där allt utspelar sig, marken är värdefull för Milla. Hon har en önskan att få se kartorna över ägorna en gång till innan hon dör, och försöker förmedla sin önskan till Agaat.

Berättelsen är ömsom vacker och poetisk, ömsom komisk, grym, och sorglig. Den innehåller mycket. Den ses också som en bild för apartheid och som en politisk allegori.  Jag läste en intervju med författaren där hon sa att det vore omöjligt för henne som sydafrikan att skriva en bok utan att det skulle bli politiskt. – ”Om jag så hade skrivit om bakbenen på en gräshoppa, hade det smugit sig in något om maktförhållandena mellan de båda bakbenen. Sydafrikanska författare är dömda av historien att skriva politiskt”

Det är en överflödande rik roman. Läs den!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: