Stål av Silvia Avallone

by

En bok som det har skrivits och pratats en hel del om i vår är romanen Stål av den italienska författaren Silvia Avallone.  Författaren är född i Biella i Piemonte 1982. Stål är hennes första roman. Tidigare har hon skrivit lyrik och filmmanus.

Stål utkom 2010 i Italien, och väckte stor uppmärksamhet. I år har den kommit på svenska, och alltså blivit omtalad och hyllad också här. Så den vill man ju läsa!

I centrum av berättelsen står de båda trettonåriga flickorna Anna och Francesca. De är oskiljaktiga vänner och växer upp i ett nedslitet bostadsområde i den toskanska kuststaden Piombino. I fjärran skymtar turistmålet Elba men i Piombino kretsar det mesta kring stadens stålverk. Här är det långt ifrån böljande kullar och blommande olivlundar. Istället är stålverket ett levande centrum i berättelsen. Det är smutsigt, bullrigt och utsatt, för att uttrycka det milt. Anna och Francesca bor i de nedgångna hyreshusen på Via Stalingrado. Där kissar småbarnen i trappan, bredvid knarkarna som injicerar heroin. Men de längtar till Elba, och drömmer och pratar om att åka dit.

Anna och Francesca har stora planer för sina liv. Anna vill studera, kanske bli jurist eller minister. Francesca vill arbeta med media, helst vill hon dansa på TV. Flickorna vill rymma, bort från sina familjer, sitt sammanhang.  De vill göra uppror, men hålls kvar av vad som förväntas av unga flickor i deras sociala sammanhang. De kallar sina fäder ”papegojorna”. En av fäderna misshandlar, den andre försvinner på kriminella jobb. Men det finns en spricka i vad Anna och Francesca drömmer om och vad som anses möjligt. De sociala banden är starka.

För många i samhället är droger och sex den verklighetsflykt som bjuds. Och snabba bilar. Det är mycket starka känslor, som kärlek, vrede, frustration, längtan.

Anna och Francesca är vackra och njuter av att visa upp sig för männen och pojkarna, att vara vacker och åtrådd är allt i deras värld.  De är som barn ännu, men på gränsen till att bli vuxna. Mot slutet av boken har mycket förändrats, men det sociala sammanhanget är detsamma.

Jag tycker att det är en levande, kraftfull och dramatisk berättelse. Den är lättläst och har ett rakt språk.

Vill du också läsa den? Klicka på bokens omslag så kan du reservera den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: