En verkligt påhittad diplomat

by

Alexander Ahndoril - Diplomaten

Att skriva romaner om levande människor kan vara problematiskt. Inte minst moraliskt. Dessutom kanske huvudpersonen själv har invändningar. När Alexander Ahndoril för tre år sedan gav ut Regissören som i romanens form handlade om Ingmar Bergman lät reaktionerna inte vänta på sig. Bergman själv kallade romanen ”ett svineri”. Regissören var den höstens stora debatt i litteratursverige. Åtminstone jag hade väntat mig något liknande när den andra delen i Ahndorils trilogi om kända svenska män gavs ut för någon månad sedan. Men nej, det blev inte så mycket. Kanske för att Ahndoril har fegat lite den här gången och skriver att boken handlar om en känd svensk diplomat fast det ändå är en fantasi. Romanen handlar alltså om Hans Blix, men den handlar inte om Hans Blix. Hmm, ja det kanske går ändå.

Diplomaten bygger till viss del på Hans Blix tid som chef för FN: s vapeninspektörer strax före Irakkrigets utbrott, men det är också en fantasifull roman om hur upplevelser i barndomen kan forma en vilja att medla i konflikter i stället för att ta till våld. Romanen börjar i Uppsala i slutet av 1930-talet. Den tioårige berättaren plågas av mobbande skolkamrater och försöker vara till lags för att slippa lindrigare undan. Som barndoms- och mobbningsskildring är det mycket starkt.

Men det realistiska berättandet får ge vika när Ahndoril lekfullt låter en svart limousin rädda huvudpersonen undan sina plågoandar. Han ska i stället till New York och rädda världen från krig, trots att han bara är ett barn. Det låter märkligt, men det fungerar och det är dessutom riktigt stiligt skrivet. De delar av Diplomaten som handlar om huvudpersonens barndom och privatliv är vad jag förstår helt uppdiktade, men när romanen senare övergår till att skildra tiden innan Irakkriget blandas fiktionen med fakta på ett annat sätt. Autentiska citat från världens ledande politiker och diplomater vävs in i berättelsen. Ahndoril lyckas göra det diplomatiska spelet före kriget riktigt spännande, trots att vi ju vet hur det gick. Blix inspektörer hittade aldrig några massförstörelsevapen men blev inte trodda av USA och Storbritannien som valde att angripa Irak. De i sin tur hittade inte heller några massförstörelsevapen.

Man kan ha invändningar mot denna typ av exploatering av levande människor som Ahndoril ägnar sig åt. Jag nöjer mig med att konstatera att hans berättarglädje och hans utforskningar av vad fantasin kan vara gör hans böcker läsvärda och jag är nyfiken på vem huvudfiguren i nästa bok är.

Klicka här för att beställa boken på biblioteket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: