För den som vågar…

by

Om du känner för att bli lite omskakad så här i vårgrönskan så läs Cormac McCarthys roman Vägen. Det är en riktigt otäck roman som man inte glömmer i första taget. Romanen utspelas i ett framtida USA. Världen är ödelagd av, troligen, ett kärnvapenkrig. Allt liv är utplånat, liksom all växtlighet. I stort sett allt är sönderbränt, landskap och städer. Ett lager aska täcker allt. De få människor som har överlevt kämpar för att hålla sig vid liv och i bristen på mat har plundrargäng börjat äta andra människor. Romanen innehåller flera fasansfulla scener, hur fasansfulla tänker jag inte avslöja här.

Genom detta nedbrända landskap vandrar en far med sin son. De har en kundvagn lastad med några få förnödenheter och en revolver för att försvara sig mot plundrargängen. Och de har varandra och ”den eld” de bär inom sig. Deras mål är att nå kusten. Kanske finns det en möjlighet till liv där? Vägen är spännande som en thriller och rymmer samtidigt lager på lager av tankegods att bära med sig efter att man har läst klart. Och som han skriver McCarthy! Språket är enkelt, korthugget men också oerhört vackert. Inte ett ord för mycket eller för litet. Kort sagt: ett mästerverk! För mig är det årets överlägset största läsupplevelse hittills.

Cormac McCarthy har också skrivit romanen No Country for old men, som bröderna Coen nyligen har gjort en lysande film på. Läs mer om honom på wikipedia.

/Ola

Annonser

6 svar to “För den som vågar…”

  1. Pernilla Says:

    Ah, det här låter som en ny bekantskap jag vill göra!

  2. emmaboda Says:

    Hej Pernilla. Ja, den är verkligen suverän, men var beredd på ruggiga scener. /Ola

  3. Mathias Says:

    Anar hur hemska vissa scener kan vara efter att ha sett filmatiseringen av No Country… Den filmen är förresten också ett mästerverk, på sitt sätt.

  4. emmaboda Says:

    Man kan säkert ha invändningen att han tar i för mycket. Precis som i dåliga skräckfilmer kan det ju bli skrattretande istället. Men det är en skicklig författares kännetecken att han lyckas. Skräckscenerna tar sig in i en./Ola

  5. Mathias Says:

    Jag har just lämnat amerikanarna till förmån för den inhemska prosan. Närmare bestämt Stewe Claesons Stämma i havet. Men jag får nog återvända snart till den amerikanska södern, till skräcken och våldet. Att göra det överdrivna trovärdigt: för det krävs skicklighet. Och när det lyckas blir ofta resultatet enastående.

  6. emmaboda Says:

    Att göra en utflykt till den amerikanska södern är alltid intressant, men visst är det skönt att lämna den ibland. Det frestar på att vistas där för länge. Det är inte bara våldet man köper hos McCarthy. I Vägen finns en del symbolik som man utan svårighet kan tolka i religiösa, bibliska termer och sådant kan många gånger stjälpa en berättelse, men också det fungerar här. /Ola

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: