Boktips från Ola

by

horntrollet.jpgnagon-annanstans.jpgden-gangen-med-hunden.jpg

Saknar du läsning inför helgen så följer här fredagens boktips:

Pia Juul – Den gången med hunden

Danskan Pia Juul är en mångsidig och intressant författare. Med den nya novellsamlingen Den gången med hunden inräknad finns i svensk översättning nu två novellsamlingar, två romaner, varav en ungdomsroman, samt två diktsamlingar. Lika enkelt som självklart tycks hon behärska de flesta genrer.

Den gången med hunden består av ett antal korta noveller, tjugotvå stycken närmare bestämt, till omfånget oftast inte längre än ett par sidor. Det är berättelser förtätade till det absolut nödvändigaste och laddade med innehåll, som koncentrat av långa romaner utan att de förlorar något. Tvärtom så vinner de kanske i stället något i all sin korthet.
I några av novellerna ställs allt på ända för de inblandade. I en berättelse dör någon plötsligt och försätter anhöriga i chocktillstånd, i en annan känner en man inte igen sin fru efter ett kyrkobesök. Vidare begås det mord i en novell och i ytterligare en så lyckas en kvinna på ett raffinerat sätt till sist be sin före detta make fara åt skogen. I andra noveller verkar det inte hända något alls, åtminstone inte till ytan utan dramatiken får sökas i ett inre händelseförlopp.

Juul skriver med både män och kvinnor i huvudrollerna, gamla som unga, alla placerade i en lätt igenkännlig vardag, om än ibland lätt skruvad. Hennes tilltal har ofta en humoristisk ton, trots att djup tragik kan rymmas i berättelserna. De är komiska och tragiska och allting på samma gång och de bör därför läsas med omsorg om nyanserna. Bland bokens noveller finns flera pärlor, men värd att lyftas fram är Skötselråd för Lydia, där en demenssjuk äldre kvinna för ordet. I hennes förvirrade berättelse låter Juul olika tidsplan mötas. Barndom och ålderdom förenas och utspelas samtidigt med en alldeles självklar logik. Med enkla medel lyckas Juul gestalta det svåra. Det är mycket fint gjort.

Här är ytterligare ett tips på läsning inför helgen:

Hans Gunnarsson – Någon annanstans i Sverige                

Hans Gunnarsson är en av de mest framstående författarna i den generation prosaister som debuterade i mitten av 90-talet, där flera var tydligt influerade av Raymond Carvers novellsamling Short cuts och kanske framför allt av den film som gjordes på den. I ett par novellsamlingar och några romaner har Gunnarsson därefter rutat in ett eget område i den svenska litteraturen med skildringar av ett Sverige som är både bekant och främmande på samma gång. De som har läst hans tidigare böcker kommer att känna igen sig i den här romanen.

I Någon annanstans i Sverige tar han läsaren med till Borunda, ett obetydligt litet villasamhälle längs en väg någonstans i Sverige. På ytan är det en idyll med trevliga parmiddagar och god grannsämja, men under ytan ser det givetvis helt annorlunda ut. Relationerna mellan människorna knakar i fogarna. När sedan tre människor omkommer under en och samma natt blir Borunda inte längre sig likt. Genom ett antal karaktärer beskriver Gunnarsson det lilla samhället, som kunde vara vilket samhälle som helst i Sverige. Gunnarsson skiftar från den ena karaktären till den andra och låter däremellan hembygdsforskaren Allan Lundberg framföra sina betraktelser över bygden.

Det är en sinnrikt konstruerad roman där Gunnarsson enkelt och elegant väver samman de olika karaktärernas öden. Här finns mycket tragik, som i hemmafrun Ann-Kristins historia där bitterheten över hennes förstelnade liv i ett kvävande litet samhälle är gripande. Men här finns också en hel del humor och Gunnarsson växlar obehindrat mellan olika tonlägen. Han besitter en fenomenal lyhördhet för samspelet och maktkampen i relationer, för det underliggande, för tystnaden mellan orden. Något synd är det att han inte dröjer mer vid några av romanens karaktärer och fördjupar dem. De passerar lite för snabbt förbi. Man vill veta mer. Men det är samtidigt ett bevis på att han är en ytterst läsvärd författare som kan berätta en historia som berör och han är tveklöst en av våra skickligaste samtidsskildrare.

Och så ytterligare ett…

Per Odensten – Horntrollet

Man kan inte kalla Per Odensten för en produktiv författare. Endast fyra böcker har han givit ut sedan debuten med Gheel för tjugosex år sedan. Därför är det något av en litterär händelse när han ger ut en ny bok. Hans förra roman, Vänterskans flykt från 2004, var en uppdiktad berättelse med den amerikanska poeten Emily Dickinson i en av huvudrollerna. Det var en finstämd och mästerligt berättad roman om mänskliga livsvillkor i allmänhet och kvinnliga i synnerhet. Förväntningarna är alltså högt ställda när han ger ut en ny bok. Och med Horntrollet lyckas Odensten glädjande nog att leva upp till dem. Det är en stark roman, skriven med en språklig precision och lekfullhet som ofta gör det till en ren njutning att läsa.

Handlingen tilldrar sig kring en byskola någonstans i Blekinge på 1930-talet. Huvudperson är Eilert Stavh, en förståndshandikappad och långsam tonåring som misshandlas av sin far och förtalas av de andra ungdomarna i trakten. I sitt utanförskap tar han sin tillflykt till fantasin och till skogen. När han slutligen rymmer hemifrån för att undkomma faderns slag blir han omhändertagen av fröknarna och av skolans sävlige vaktmästare, som lär upp honom till sin medhjälpare. Där finner han den trygghet han dittills saknat och börjar så sakta hitta sin plats i tillvaron. Men när en av fröknarna blir med barn och inte vill uppge vem som är far till barnet blir Eilert oskyldigt anklagad och av samhällets politiker tvångsförflyttad till Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö.

I händerna på fel författare skulle denna historia kunna bli en ganska mjäkig melodram, men i stället blir det här en angelägen skildring av hur baksidan av det moderna Sveriges framväxt kunde se ut. Det är en viktig del av svensk historia som Odenstens roman tar upp, den del som utgörs av dem som inte fick plats i samhällsbygget eller bedömdes olämpliga att få vara med. Den har beskrivits förr, men tål att läsas igen.

I Eilert Stavh har Odensten skapat en karaktär som lever vidare efter avslutad läsning och det är en högst läsvärd roman han har skrivit.

Duger inte något av dessa tre får du hitta på något själv. Eller varför inte skriva in ett eget boktips i kommentaren?

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: