Du kanske söker tips på något att läsa i sommar? Varför inte en bok från Algeriet? Assia Djebars självbiografiska roman Ingenstans i min fars hus som har kommit under våren är en bra introduktion till hennes böcker. Här finns nyckeln till den värld som präglat hennes skrivande. En värld där kvinnorna lever instängda i sina hem, men samlas hos varandra för fester och skvaller, och där den grymma och blodiga historien har lämnat tydliga spår.
Assia Djebar föddes 1936 i Algeriet, som då var en fransk koloni. Hennes far var den enda algeriske läraren i den franska skolan vilket medförde respekt. Hon växer därmed upp som en privilegierad bland de ”infödda”, som algerierna kallades, och hör inte riktigt hemma hos någon del av befolkningen. Inte fri som den franska befolkningen, men inte heller lika mycket ofri som den algeriska.
Genom minnesbilder försöker Djebar återskapa sin barndom och uppväxt i Algeriet under 1940- och 50-talen. Hon berättar episoder som hon minns och som har lämnat avtryck i hennes liv. En central scen i boken är när hon är fem år och försöker lära sig cykla, men blir stoppad av sin far eftersom hon inte får visa sina ben.
Djebars väg till frigörelse går så småningom via litteraturen som hon finner i tonåren. Skrivandet blir för henne vägen ut ur en för snäv tillvaro. Att böcker öppnar nya världar är ju en gammal sanning, men man blir ännu mer påmind om det när man läser den här boken.
Att läsa Djebar är en omtumlande upplevelse och ibland ganska krävande, men man blir rikligt belönad. Ingenstans i min fars hus är en underbar bok som bärs fram av ett befriande och livsbejakande trots mot allt som stänger in.
