Jag har läst Paul Austers senaste roman Mannen i mörkret. För några år sedan läste jag allt han gav ut, men sedan tröttnade jag. Hans böcker blev helt enkelt för lika varandra och trots allt kan man ju bli lite trött på det där hyperintelligenta postmodernistiska metafiktiva blablaberättandet. Eller är det bara jag ? Men nu kändes det som att det var läge igen. Det här handlar boken om: Under en sömnlös natt ligger en gammal man och fantiserar ihop berättelser för att få natten att gå och för att slippa tänka på sitt livs sorger, sin hustrus död och sitt barnbarns pojkväns död. En av de historier som den gamle mannen, som heter August Brill, fantiserar ihop handlar om ett Amerika som vid valet 2000 splittras i ett inbördeskrig. Det börjar med att New York bryter sig ur de förenade staterna och sedan följer fler stater efter med inbördeskrig som följd. Attacken mot World Trade Center har aldrig ägt rum och i stället för ett krig i Irak utkämpar man alltså ett krig på hemmaplan. Brill hittar på en hjälte, Owen Brick, som får i uppdrag att få stopp på kriget genom att mörda den man som ligger bakom allt, det vill säga Brill själv. Det hela är alltså ett slags avancerad självmordsfantasi.
Romanen följer till en början en ganska typisk Auster-mall med historier inom historien som speglas i varandra så där tjusigt och smart som Auster brukar skriva. Historien om Owen Brick är spännande och värd en egen roman. Tyvärr tar den alltför abrupt slut efter drygt halva romanen och romanen utvecklas åt ett annat håll. Helt plötsligt släpper Auster alla smarta berättarknep och låter den gamle Brill tala direkt ur hjärtat om sitt livs relationer, sentimentalt och innerligt och ganska fint. Lite spretig får väl mitt omdöme om boken bli men jag gillar den ändå, tror jag. Någon som har läst den? Eller något annat av Paul Auster som ni tyckte om eller inte tyckte om?
Klicka här för att reservera boken på biblioteket.
/Ola
