Nytt bokcafé

Imorgon är det dags för ett nytt bokcafé på Emmaboda bibliotek. Ola, Lena, Viveca och Malin presenterar nya böcker och delar med sig av sina läsupplevelser över en kopp kaffe, eller en kopp thé om man hellre vill ha det. Och om du själv har någon bok du längtar efter att få tala om så får du gärna göra det. Klockan 18 30 imorgon. Välkomna!

/Ola

Rapport från bokmässan

Det har ju varit stor bokmässa i Göteborg i helgen. Tusentals bokintresserade människor har stångats och trängts och fått sig nya idéer, tankar och ord till livs. Annette på biblioteket var där och här är några reflektioner från henne kring vad hon hört på mässan:

Marie Tomicic och Kristina Henkel diskuterade genusfällor i vardagen. Hur ska man som förälder eller pedagog agera för att ge barnen 100 möjligheter i livet i stället för två? Det är så många genusfällor och genuskrux som vi möter hela tiden i vår vardag. Bara en sådan sak som i klädesaffären där flickornas kläder redan som babystorlek är figursydda i stället för som pojkarnas kläder ha mer rörelsevidd. Finns i prinicip inga unisexkläder till små barn. Det finns många språkliga fällor som till exempel att nämna djur som ”han”, eller sig själv som ”man”. I boken som kommer ut den 1 december kan vi få en massa tips på vad vi kan tänka på om vi vill ge våra barn 100 möjligheter.

 

Jens Lapidus debuterade med Snabba Cash som sägs vara ”Den mest initierade skildringen av Stockholms tyngre kriminella”. Uppföljaren heter Aldrig fucka upp och där får man återigen smaka på hans hårda prosa i de kriminella kretsarna i Stockholms undre värld. Jens Lapidus arbetar i Stockholm som brottsmålsadvokat och får dagligen möta den värld han skriver om. Många människor känner igen sig i hans böcker. Han skriver så trovärdigt han kan med platser som finns i verkligheten men människorna är alltid påhittade. Personer som osar av brutalitet fascinerar oss av någon anledning. Jens har nått många män med sina böcker. Män som i vanliga fall kanske inte läser så mycket. Män som sitter i fängelse.

 

Eva Susso berättade om sin trilogi för tonårstjejer. Den första delen heter Jag såg honom först. I varje del får man följa de tre tjejerna som är som ler och långhalm. Några månader i deras vardagsliv. Hur de tänker, känner och så vidare. De får var sin bok. I den första delen Jag såg honom först blir alla tre tjejerna blixtförälskade i en kille som just flyttat till deras lilla stad. Eva Susso diskuterade med förläggaren Maire Augustsson att det gjorts många undersökningar om pojkar och deras läsning eller ickeläsning, men att tonårstjejers läsning var en lågprioriterad grupp. Hon tycker därför att det är extra viktigt att skriva för tjejer.

 

/ Annette

Ny bok av Bruno K Öijer

Hösten är räddad. Idag ges nämligen Bruno K Öijers nya diktsamling, Svart som silver, ut. En stor dag, givetvis, för alla som har det minsta intresse för litteratur. Det finns nog ingen annan poet i Sverige som får sådan uppmärksamhet när en ny bok ges ut, möjigen Tomas Tranströmer. Hur många poeter säljer till exempel ut en uppläsningsturné när en ny bok ges ut? Öijer debuterade i början av 1970-talet och gjorde sig snart känd som den svenska poesins rebell, Rimbaud med revolvrar, med ett vilt bildspråk och en anarkistisk attityd till omvärlden. I samlingarna Medan giftet verkar, Det förlorade ordet och Dimman av allt, den så kallade Trilogin, som kom mellan 1990 och 2001 är dikterna enklare med ett språk som alla kan läsa, vilket är hans avsikt. Också i den nya boken ska språket vara så enkelt att en sjuåring kan läsa det, säger Öijer i en intervju. För dig som ännu inte läst Öijer rekommenderar jag det å det varmaste. Det är dikter man sugs in i och som, när de är som bäst, känns allra längst in.

Missa inte Babel ikväll i SVT. Öijer ger där en av sina sällsynta tv-intervjuer. Läs också en intervju med honom här. Där säger han bland annat att det var skolbiblioteket som räddade honom. Där fanns Äcklet av Sartre och böcker av Edith Södergran. Annars kanske han hade blivit bankrånare.

I väntan på den nya boken kommer här en dikt från den förra boken, Dimman av allt:

vitsipporna

lyser i din hand

och så starkt är skenet

att barrskogen

och hela bakgrunden ligger i mörker

den lilla mängden blod

som sipprat upp ur marken

där dom växte syns inte

syns inte alls

/Ola

Höstens tegelsten

Höstens tegelsten står den fransk-amerikanske författaren Jonathan Littell för med sin 910 sidor tjocka och nästan ett och ett halvt kilo tunga roman De välvilliga. Romanen som gavs ut i Frankrike för två år sedan vann Goncourtpriset, det främsta franska litteraturpriset och gör nu sitt segertåg runtom i världen. Nyligen kom den på svenska. Den har också väckt mycket debatt och uppståndelse. Varför det? Jo, huvudpersonen är en gammal SS-officer som detaljrikt berättar om sina gärningar under andra världskriget. Det är alltså inte krigets offer som för talan, utan dess förövare, en bödel. Till råga på allt är han dessutom en bildad och kultiverad figur som gärna diskuterar konst, musik och litteratur. ”Jag är människa, precis som ni” säger han. Ändå har han miljontals liv på sitt samvete. Och visst är det provocerande. Meningarna går isär om romanens kvaliteter, den har både hyllats och mötts med tveksamhet. Ta god tid på dig, läs den och ta reda på vad du tycker.

/Ola

P.O. Enquist

Ikväll intervjuar Daniel Sjölin P. O. Enquist i Babel special i SVT2 med anledning av hans nya bok Ett annat liv, som ges ut i dagarna. Det är en roman som verkar oerhört intressant. Enquist skriver självbiografiskt om sitt liv, men i romanens form. Han skriver bland annat om sin internationella framgång som författare, men också om personliga kriser. Hur ser levnadsödet ut bakom ett av Sveriges allra största författarskap?

Läs mer om P O Enquist på wikipedia här. Passa också på att läsa hans andra böcker. Där finns ett stort antal läsvärda böcker.

/Ola