Om du känner för att bli lite omskakad så här i vårgrönskan så läs Cormac McCarthys roman Vägen. Det är en riktigt otäck roman som man inte glömmer i första taget. Romanen utspelas i ett framtida USA. Världen är ödelagd av, troligen, ett kärnvapenkrig. Allt liv är utplånat, liksom all växtlighet. I stort sett allt är sönderbränt, landskap och städer. Ett lager aska täcker allt. De få människor som har överlevt kämpar för att hålla sig vid liv och i bristen på mat har plundrargäng börjat äta andra människor. Romanen innehåller flera fasansfulla scener, hur fasansfulla tänker jag inte avslöja här.
Genom detta nedbrända landskap vandrar en far med sin son. De har en kundvagn lastad med några få förnödenheter och en revolver för att försvara sig mot plundrargängen. Och de har varandra och ”den eld” de bär inom sig. Deras mål är att nå kusten. Kanske finns det en möjlighet till liv där? Vägen är spännande som en thriller och rymmer samtidigt lager på lager av tankegods att bära med sig efter att man har läst klart. Och som han skriver McCarthy! Språket är enkelt, korthugget men också oerhört vackert. Inte ett ord för mycket eller för litet. Kort sagt: ett mästerverk! För mig är det årets överlägset största läsupplevelse hittills.
Cormac McCarthy har också skrivit romanen No Country for old men, som bröderna Coen nyligen har gjort en lysande film på. Läs mer om honom på wikipedia.
/Ola
