Yarden

Veckans boktips är en av de mest drabbande skönlitterära böckerna jag läst i år. Yarden är Malmöpoeten och deckarförfattaren Kristian Lundbergs berättelse om sin tid som timanställd daglönare i Malmö hamn. Vad jag förstår är den helt självbiografisk, även om en författare har sin frihet att fantisera och göra dikt av livet.

Berättaren Kristian jagas av en växande restskatt. Bokkontrakt uppfylls inte, han blir uppsagd från flera uppdrag som tidningsskribent och ute på den vanliga arbetsmarknaden hjälper det föga att man är en kritikerrosad men inte särskilt säljande författare.

Eftersom han saknar formell utbildning finns det inte mycket att välja på. Genom ett bemanningsföretag får han jobb i Malmö hamn, där han en gång började arbeta för tjugo år sedan. I Yarden flyttar han bilar tillsammans med andra daglönare, dåligt betald och med usla arbetsvillkor. Tillsammans med de andra timanställda upplever han solidaritet och vänskap, men också trakasserier både från andra arbetare och från ledningen. Den fast anställda personalen är uppsagd och i stället tas timanställda in efter behov. Att tacka nej till en dags arbete är omöjligt, då är man inte välkommen tillbaka. Alldeles i närheten av lyxbostäderna i Turning torso breder nyfattigdomen ut sig och människor tvingas dubbelarbeta för att få det att gå ihop. Där har vi en bild av dagens Sverige. Lundberg skildrar den hårt och skoningslöst.

Parallellt beskriver han också sin kaotiska uppväxt med en skolgång som avbryts redan på högstadiet, där pappan är frånvarande, mamman psykiskt sjuk och ett missbruk ger honom diagnosen kronisk alkoholism redan i tonåren. Någonstans på vägen har han också funnit en gud och, inte minst, vägen till litteraturen. Dessa upplevelser har Kristian Lundberg skrivit om i tidigare böcker, men aldrig så naket och sammanhängande som här. Flera gånger ställer han sig frågan om hans tid i medelklassen bara var en parentes. Kanske är det egentligen här, i det fysiska arbetet, som han är hemma. Klassklättraren är tillbaka på ruta ett och hans fall är hårt. Det kan låta som en dyster bok och det är det också, men allt är inte nattsvart. Orden finns, skrivandet, en son, vänner, den enkla lyckan i att finnas till. För mig är Yarden en av årets stora läsupplevelser.

Klicka här för att beställa Yarden på biblioteket.

En verkligt påhittad diplomat

Att skriva romaner om levande människor kan vara problematiskt. Inte minst moraliskt. Dessutom kanske huvudpersonen själv har invändningar. När Alexander Ahndoril för tre år sedan gav ut Regissören som i romanens form handlade om Ingmar Bergman lät reaktionerna inte vänta på sig. Bergman själv kallade romanen ”ett svineri”. Regissören var den höstens stora debatt i litteratursverige. Åtminstone jag hade väntat mig något liknande när den andra delen i Ahndorils trilogi om kända svenska män gavs ut för någon månad sedan. Men nej, det blev inte så mycket. Kanske för att Ahndoril har fegat lite den här gången och skriver att boken handlar om en känd svensk diplomat fast det ändå är en fantasi. Romanen handlar alltså om Hans Blix, men den handlar inte om Hans Blix. Hmm, ja det kanske går ändå.

Diplomaten bygger till viss del på Hans Blix tid som chef för FN: s vapeninspektörer strax före Irakkrigets utbrott, men det är också en fantasifull roman om hur upplevelser i barndomen kan forma en vilja att medla i konflikter i stället för att ta till våld. Romanen börjar i Uppsala i slutet av 1930-talet. Den tioårige berättaren plågas av mobbande skolkamrater och försöker vara till lags för att slippa lindrigare undan. Som barndoms- och mobbningsskildring är det mycket starkt.

Men det realistiska berättandet får ge vika när Ahndoril lekfullt låter en svart limousin rädda huvudpersonen undan sina plågoandar. Han ska i stället till New York och rädda världen från krig, trots att han bara är ett barn. Det låter märkligt, men det fungerar och det är dessutom riktigt stiligt skrivet. De delar av Diplomaten som handlar om huvudpersonens barndom och privatliv är vad jag förstår helt uppdiktade, men när romanen senare övergår till att skildra tiden innan Irakkriget blandas fiktionen med fakta på ett annat sätt. Autentiska citat från världens ledande politiker och diplomater vävs in i berättelsen. Ahndoril lyckas göra det diplomatiska spelet före kriget riktigt spännande, trots att vi ju vet hur det gick. Blix inspektörer hittade aldrig några massförstörelsevapen men blev inte trodda av USA och Storbritannien som valde att angripa Irak. De i sin tur hittade inte heller några massförstörelsevapen.

Man kan ha invändningar mot denna typ av exploatering av levande människor som Ahndoril ägnar sig åt. Jag nöjer mig med att konstatera att hans berättarglädje och hans utforskningar av vad fantasin kan vara gör hans böcker läsvärda och jag är nyfiken på vem huvudfiguren i nästa bok är.

Klicka här för att beställa boken på biblioteket.

Nära hem

För en litteraturnörd är ett av livets stora glädjeämnen att upptäcka nya författare. Det har jag gjort i höst. Den snart åttioåriga kanadensiskan Alice Munro är en ny bekantskap för mig. I stort sett hela sitt författarskap har hon byggt på att skriva noveller och hon har gjort det med framgång. Många priser har hon fått och en stor läsekrets. Förlaget Atlas återlanserar henne i höst på den svenska bokmarknaden med samlingsvolymen Nära hem, som består av noveller tidigare utgivna i Sverige på 1980- och 90-talet. Nästa år utlovas dessutom hennes senaste bok i översättning. Det är bara att tacka och ta emot. Munros noveller är för det mesta helt underbara berättelser.

Berättelserna i Nära hem är i genomsnitt trettio sidor långa, ändå är de lika stora och episka som romaner och hon förmedlar den närhet till gestalterna som man som läsare annars brukar behöva en hel roman för att kunna känna.

Miljön är Kanadas västra eller östra kust, ibland med en avstickare till norra USA. Här kämpar helt vanliga människor med att hålla ihop äktenskap och relationer, även om de misslyckas påtagligt ofta. Det är lågmälda berättelser som inte gör så mycket väsen av sig. I Kalkonsäsongen tar en fjortonårig flicka jobb på en kalkonfarm och får sina första inblickar i vuxenvärlden genom sina kollegor. Hon blir både skrämd och fascinerad. Munro skriver ofta ur ett kvinnoperspektiv, men hennes noveller iakttar manligt och kvinnligt beteende utan att fördöma. Det är starkt och mycket, mycket bra.  Någon som har läst henne?

Klicka här för att beställa Alice Munro på biblioteket.

Ingegerd Björklund vernissage

Nu på onsdag har vi ett kvällsprogram utöver det vanliga. Klockan 18 30 har operasångerskan, musikdirektören, filosofie doktorn, författaren och bildkonstnären Ingegerd Björklund vernissage på sin konstutställning Hemlighetsfull. Hennes vernissage inleds med en musikalisk föreställning. Fritt inträde. Välkomna!

Den sista cigarretten

Höstrusktider är lästider. Inför Allhelgonahelgen tipsar jag om Klas Östergrens nya roman Den sista cigarretten. Det är visserligen ingen spökhistoria, men den är nog så ruskig ibland.

Romanen tar sin början på en biograf ute på landet i sydöstra Sverige 2008. En opera från Metropolitan i New York visas digitalt. I publiken sitter bland andra romanens huvudperson Claes, som är författare precis som Klas. I pausen träffar han en kvinna från förr och en gammal historia snurrar igång. Genom henne träffade Claes i början av 80-talet en läsare och beundrare. Jörgen, som beundraren heter, är en konstnär från den nya tiden, det vill säga från det glada 80-talet med dess tygellösa ekonomiska spekulationer som även påverkar konstbranschen. 70-talets engagerade manchesterkonstnärer är ute och i stället är yuppien starkt på frammarsch.

När Jörgen misslyckas med att köpa Nils Dardels målning Den döende dandyn får han i stället en makaber idé till en iscensättning av målningen. Ofrivilligt blir Claes indragen i en thrilleraktig härva som han får svårt att ta sig ur.

Den sista cigarretten är Klas Östergren i högform. Romanen är så full av infall och sidospår att den egentligen är omöjlig att göra rättvisa på ett sådant här litet utrymme. Men som alltid hos Östergren är det en bok som är oavbrutet underhållande och fängslande, full av humor, vemod och insikter.

Klicka här för att beställa Den sista cigarretten på biblioteket.

Vågar du?

I morgon kl 18 30 kan du som är lite yngre lyssna på när personalen läser rysligt kusliga spökhistorier. Törs du lyssna? Och har du någon bra spökhistoria på lager? Berätta!

August 2009

De nominerade böckerna till årets Augustpris tillkännagavs förra veckan. Klicka här och läs om alla nominerade böcker. Någon som har någon synpunkt på de nominerade? Eller på att någon favorit inte blev nominerad? Dela med dig här. Själv har jag för det mesta tänkt att Augustpriset har varit ett ganska förutsägbart och ett lite småtrist pris, men på något sätt har jag ändå blivit överraskad de senaste åren. Så kanske är priset inte så förutsägbart som jag trott, trots allt. Hur som helst. Jag saknar framför allt Klas Östergrens Den sista cigarretten i skönlitteraturkategorin. Och kanske Kerstin Ekman med Mordets praktik. Och så måste jag erkänna att jag inte alls kunde ta till mig Johannes Anyurus Städerna inuti Hall. Men Siv sover vilse av Pija Lindenbaum gillade jag som sjutton! Den håller jag på i barn- och ungdomsklassen.

Mer film av Gotthard Karlsson

Suget efter Gotthard Karlssons gamla Emmabodafilmer är stort. I väntan på DVD-utgåvan visas nu på onsdag kl 18 30 aldrig tidigare visade filmer. Missa inte detta tillfälle!

Herta Müller

Det blev Herta Müller som fick årets Nobelpris i litteratur. Ingen högoddsare direkt, men ett författarskap som verkar mycket intressant. Så här lyder Svenska Akademiens motivering:

”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”.

Klicka här för att läsa mer om Herta Müller.

Och klicka här om du vill se vilka böcker biblioteket har av henne.

Dags för Nobelpris 2009

Nobelprisveckan är i full gång. Medicinpriset har tillkännagivits idag och på torsdag är det dags för litteraturpriset. Nytt för i år är ju att det är Peter Englund som kommer att öppna dörren klockan 13 på torsdag och inte Horace Engdahl. På biblioteket tänkte vi visa tillkännagivandet på storbild. Är du nyfiken, så kom och titta med oss. I väntan på denna festlighet kan du testa dina kunskaper om tidigare pristagare i vår lilla frågesport. Du kan vinna en nobelpristagare med dig hem.

Om du vill gissa pristagaren här, så är du förstås välkommen att göra det.